Ozzy Osbourne, som själv drabbats av djup depression, anklagades för att uppmuntra självmord genom dolda meddelanden i hans sång ”Suicide Solution” från 1986. Han hävdar dock själv att han skrev sången under stark påverkan av alkohol och att texten kom till på grund av effekterna av långvarigt alkoholmissbruk. Men även efter denna skandal lyckades han rädda sitt rykte. More
Det är nog få som vuxit upp under 1970- och 80-tal som inte vet vem Ozzy Osbourne är. Oavsett om man lyssnade till hans musik eller inte. More
Trots de stora framgångarna så skulle deras karriär tillfälligt bromsas upp. Det blev problem med producenter bland annat och sedan skadades trummisen Allen så illa i en olycka på nyårsafton att han förlorade sin vänstra arm. När infektionen slog till var det bara att amputera. More
Skandinavium i Göteborg, 1988, låten Hysteria. Det kan ha varit en av de mäktigaste rockupplevelserna i Sverige. I alla fall om man gillar Def Leppard. More
Queen är ett brittiskt rockband som bildades 1970 i London. Bandet bestod då av Freddie Mercury som sångare och pianist, Brian May som gitarrist, Roger Taylor på trummor och John Deacon även han på gitarr. Låtar som producerades tidigt under gruppens skede var baserat mycket på progressiv rock, hårdrock och heavy metal, men efter att folk börjat få upp ögonen för bandet började man också sakta men säkert skifta still till en mer konventionell och radiovänliga versioner genom att hämta inspiration från andra stilar så som arena- och poprock.
Innan bandet Queen bildades hade Brian May och Roger Taylor spelat ihop i ett band som heter Smile. Freddie Mercury (då känd under hans riktiga namn han fick vid födseln, Farrokh ”Freddie” Bulsara) var ett fan av Smile och uppmuntrade dem att experimentera med mer avancerade scen och inspelningstekniker. Man uppskattade hans förslag och idéer och lät då Mercury gå med i bandet under 1970 samtidigt som man föreslog att byta namn på bandet från Smile till Queen. Därefter valde man att ta in ytterligare en artist i bandet innan man släppte sitt debutalbum under 1973. Queens första album nådde aldrig några större framgångar men när man släppte Queen II under 1974 lyckades man ta sig in på listorna i England. Men det skulle vara albumen Sheer Heart Attack som släpptes senare samma år och A Night at the Opera som kom efterföljande år, som skulle bana väg för bandets framgångar både i England men också internationellt. Det var också de senaste av de två albumen som innehöll den idag ikoniska låten ”Bohemian Rhapsody”, en låt som tog bandet in på förstaplatsen i listorna i England där man sedan stannade under nio veckor.
Därefter skulle det dröja två år innan man kom med nästa album, News of the World som bland annat innehöll låtarna ”We will rock you” samt ”We are the champions”, låtar som än idag, över 40 år senare, är väldigt populära och kan oftas höras i samband med olika sportevenemang runt om i världen. Vid början av 1980-talet var Queen ett av de största rockstadiumband som fanns och som lockade till sig tusentals med fans vid varje spelning de anordnade. Det var också under 1980 som bandet släppte låten ”Another One Bites the Dust”, en låt som skulle bli bandets bäst säljande singel. Man släppte också ett samlingsalbum året därpå, under namnet Greatest Hits och detta album är det mest sålda albumet i Storbritannien och lyckades uppnå inte mindre än åtta platinumalbum genom försäljningen i USA. Deras framträdande under 1985 vid Live Aid-konserten som hölls har många experter och kritiker klassat som en av de största konserterna någonsin.
Dessvärre skulle vi förlora en av de största artisterna någonsin när Freddie Mercury gick bort under 1991, efter att ha drabbats en lunginflammation som en komplikation från AIDS som han ådrog sig några år tidigare. Bandet fortsatte dock att spela men sex år senare valde då Decon att dra sig tillbaka. Sedan dess har May och Taylor utfört under namnet Queen tillsammans med Paul Rodgers och Adam Lambert som vokalister.
Under bandets långa och färgstarka historia har man lyckats producera inte mindre än 18 album och 18 singlar som nått förstaplats i listorna tillsammans med inte mindre än 10 DVD som också nått förstaplatsen. Under 2001 valdes bandet in i Rock and Roll Hall of Fame, en mycket välförtjänt plats.
En lista över rocklegender skulle inte vara komplett om gruppen The Who inte fanns med. Detta engelska rockband grundades i London 1964 med bandmedlemmarna Roger Daltrey som sångare, Pete Townshend på gitarr, John Entwistle som basist samt Keith Moon på trummor. Från start förknippades bandet med ett flertal olika spelstilar som rock, soft-, hard-, och soul rock. Det som verkligen lyfte fram bandet var dock deras live framträdanden och låtarna Baba O’Riley, My Generation samt Won’t Get Fooled Again. Under storhetstiden lyckades bandet sälja över 100 miljoner album och skördade framgång efter framgång fram till 1978, då trummisen Keith Moon gick bort av en överdos, blott 32 å gammal. Han ersattes av Kenney Jones och bandet fortsatte med sina framträdanden fram tills 1982 när sångaren Townshend till sist tröttnat på allt som hade med konserter att göra vilket resulterade i att bandet splittrades.
Under 1989, när bandet firade 25-års jubileum, valde man att återförenas för att göra en tour tillsammans, något som skulle visa sig bli riktigt framgångsrik. Resultatet av detta blev att man återförenades på nytt igen 1996 för att göra ännu en tour och från och med 1999 har bandet genomfört regelbundna tourer fram till dags datum, nu med Zak Starkey på trummor. Man hade då också planer på att släppa ett nytt album men när John Entwistle gick bort under 2002, 57 år gammal, valde man att skjuta på albumet.
Ser man till gruppens totala prestation och framträdanden genom åren så råder det inget tvivel om att bandet har haft en stor inverkan på musiken under sin generation och på framtida musik. Ett bevis på detta valdes bandet in i Rock and Roll Hall of Fame under 1990. Vid introduktionen beskrevs bandet som en av kandidaterna till världens bästa rockband genom tiderna. Under 2005 blev bandet också invalt i UK Music Hall of Fame, något man kan tycka borde ha skett betydligt tidigare än så.
LONDON, ENGLAND – 26 JUNI: Sångare Roger Daltrey (L) och gitarrist Pete Townshend av The Who spelar på Barclaycard British Summertime spelningar på Hyde Park den 26 juni 2015 i London, England. (Foto av Dave J Hogan / Getty Images)
Även om bandet hämtade inflytande från olika musikstilar och andra band så var deras musik helt unik och helt deras egna stil. Man kan med lätthet säga att bandet var ett av de bästa banden med en grupp av högst talangfulla individuella musiker. Pete Townsend är ett geni och som försåg flest av bandets låtar och texter. Han skapade några av de bästa låtarna genom tiderna och till detta bjöd han på utmärkt spel på gitarren. För att verkligen förstå hans musiktalang så lärde han sig själv att även spela piano, uppfann Marshall Stack och ledde introduktionen av synten inom musiken.
Lägg sedan till en av de bästa trummisarna genom tiderna, Keith Moon och vi hade en gyllene kombination. Hans sätt att spela på reflekterade också hans levnadssätt, fartfyllt och på gränsen till kaotiskt. John Entwislte på bas stod för stil och lugnet i bandet samtidigt som Roger Daltrey var en av bandets frontfigurer och bjöd på en massiv energi och sig själv med inställningen, allt för bandet.
Har ni inte tidigare lyssnat på musik från The Who, då rekommenderar jag att ni letar upp bandet på youtube och hör själva.
Aerosmith är ett amerikanskt rockband som också i vissa kretsar är känt som “the bad boys from Boston”. Många titulerar även bandet som det bästa amerikanska rock and rollbandet genom tiderna. Deras musik har sina rötter från bluesbaserad hårdrock men även vissa inslag från pop och heavy metal. Som ni säkert förstått så startades bandet i Boston i delstaten Massachusetts i USA under 1970. Gitarristen Joe Perry tillsammans med basisten Tom Hamilton, som båda redan spelade I ett band tillsammans kallat Jam Band, mötte upp med vokalisten och pianisten Steven Tyler, trummisen Joey Kramer och gitarristen Ray Tabano och tillsammans grundade man bandet Aerosmith. Redan året därpå, 1971, ersattes Tabano av Brad Whitford och det var då som bandets framgångar började ta fart och deras skara med fans började växa.
Bland musikintresserade finns det nog väldigt få som inte hört talas om Guns N’ Roses vid ett eller annat tillfälle. Bandet slog igenom stort och nådde omgående en stjärnstatus i samband med att man släppte debutalbumet Appetite for Destruction, det bästsäljande debutalbumet genom tiderna. Man kunde här hitta lite kopplingar till ett tidigt Rolling Stones, men även kopplingar till andra artister så som Janis Joplin, Aerosmith och the Sex Pistol.
Bandet grundades av Axl Rose, som efter en bråkig uppväxt blev vän med gitarristen Izzy Stradlin. De beslöt sig för att slå sig samman och skapa något tillsammans, och resultatet blev Guns N´ Roses, ett namn som var en kombination av de namnen på de band de lämnade, Hollywood Roses och L.A Guns. Dessa två tillsammans med den engelskfödde gitarristen Slash och trummisen Steve Adler och basisten Duff McKagan, var nu bandet fullständigt.
Under 1986 lyckades bandet skriva på ett skivkontrakt med Geffen och tillsammans med producenten Mike Clink producerade man Appetite for Destruction. Som förband till Aerosmith ökade bandets popularitet allt mer och sedan med låtarna Sweet Child o’ Mine samt Welcome to the Jungle stod det klart att bandet nu nått stjärnstatus. Albumet Number One nådde förstaplatsen i listorna under 1988 och förblev kvar där under fem veckor.
Efter detta framgångsrika album släppte man nästa, Lies som drabbades av en hel del uppståndelse då en sång hade text som sa “but I had to kill her” följt av låten “One in a Million” där det fanns ord som “faggot, immigrants, niggers” I texten, något som inte alls gick hem hos vissa. Därefter började det florera rykten om drogmissbruk, något som resulterade i att Adler fick sparken.
Under 1990 så spelade bandet vid Farm Aid IV där man spelade en cover av Bob Dylans låt Knockin’ on Heaven’s Door” samt en egenkomponerad låt, Civil War, till förmånen för Nobody’s Child, en välgörenhetsorganisation som arbetade med barnhem i Rumänien. Detta år var inget annat än att ta ett steg tillbaka, se över saker och ting och komma tillbaka starkare än någonsin.
Följande år blev ett framgångsrikt år för bandet, men långt ifrån ett problemfritt år. Bandet begav sig ut på sin allra första, egna turné, You Could Be Mine, som hade premiär den 29 november 1991. Allt såg ut att fungera bra tills det framkom att Axl Rose anklagats för misshandel, att han skulle ha slagit sin fru. Resultatet blev att dom bröt upp äktenskapet och strax efter detta skulle Rose ställas inför rätta efter att han ska ha attackerat ett fan under en konsert i St. Louis, något som Rose nekade till.
Bandet har presenterat bra musik genom åren men det har alltid legat något och grot i bakgrunden, något som ställde till problem där Rose ofta stod i rampljuset. När bandet under 2012 blev invalt i Rock and Roll Hall of Fame valde Rose att skicka ett brev, bara dagar innan ceremonin, där han lät meddela varför han inte tänkte närvara vid eventet samtidigt som han avslog alla rykten om att bandet skulle återförenas. Hans kommentar var bara, “det är hög tid att gå vidare”.
Kiss är ett band som alltid kännetecknats som ett band utan ansikte. Sedan bandets start fram till 1983 hade gruppen aldrig fotograferats utan sitt smink, men detta ändrades under detta år. Visst, gruppen hade fotograferats under en sminksession inför ett framträdande av Creem Magazine men det var bara delar av bandet eller individuella foton, inte hela bandet som grupp.
Det som man förknippat Kiss med ända sedan starten är deras extravaganta konserter men framför allt deras otroliga musik, något som gjorde bandet till ett av de bäst säljande banden under 70-talet. Vart bandet än begav sig var evenemangen slutsålda, mycket tack vare Kiss Army, det gemensamma namnet som alla kiss fans kallar sig.
Bakom skapandet av gruppen stod Gene Simmons och Paul Stanley, som möttes i ett band under 1970. På jakt efter en trummis hittade de en annons i tidskriften Rolling Stones, där Peter Criss meddelat at than sökte ett band att spela i. Trion möttes upp och började spela tillsammans. Dock insåg man relativt snart att något saknades så man la ut en annons i Village Voice där man sökte efter en orädd gitarist som flärd och det var så man hitta fatt i Ace Frehley. Musken var för alla fyra, vid det här laget, något de gjorde på fritiden, vid sidan av sina dagliga arbeten. Deras image och persona var klar redan från start, dom visste hur dom skulle se ut och hur dom skulle framträda, nu var det bara en fråga om att bli upptäckta. Efter ett par framträdanden i New York, mötte bandet tv-direktören Bill Aucoin som hjälpte bandet att landa ett skivkontrakt med Casablanca Records.
Deras första tre album blev inte direkt hyllade till skyarna av kritiker, som framför allt inte var allt för roade med deras stil. Men trots detta gick musiken och stilen hem hos musikfantaster och bandet skapade sig snabbt en trogen skara lyssnare, “Kiss Army”. Efter lite tuffa tider ekonomiskt sett, lyckades bandet nå nya framgångar med den turné man anordnade under 1975. Med bland de låtar som framfördes hittar vi Rock and Roll All Night, en låt som nådde högt på topplistorna i USA.
Detta låg grunden till ökad försäljning och under perioden 1976 till 190 lyckades bandet sälja inte mindre än sex platina album. Bandets persona och utseende hade vid det här laget spridit sig ut bland sina fans, som nu sminkade sig efter sin favoritmedlem i bandet.
Bandet hade nu nått en sådan status att Marvel Comics valde att skapa en serietidning baserat på gruppen och framgångarna lät sig inte väntas. Totalt såldes det över 400,000 exemplar av tidningen. Som en följd av detta producerades det också en tecknad film baserat på karaktärerna i tidningen. Men vid det här laget så hade intresset för bandet börjat avta en aning och varken filmen eller efterföljande serietidning lyckades nå samma framgångar som den första tidningen.
I hopp om att återuppväcka intresset för bandet valde man att byta image vid ett flertal tillfällen samt nya bandmedlemmar. Dom hade en tuff tid med dalande intresse fram till mitten på 90-talet när man släppte albumet Kiss My Ass där framstående artister som Garth Brooks, Lenny Kravitz och Anthrax spelade sina personliga kisslåtar. Framgångarna här resulterade i att originaluppsättningen återförenades och sedan genomförde en reunion tour som blev den bäst säljande turnén i landet de året.
Livet som artist är inte alltid det lättaste, pressen man har på sig är enorm och rätten till ett privatliv minimal. Man har fans som förväntar sig mycket från ens framträdanden, de väntar hela tiden på nästa stora hit och följer troget allt man gör. Utöver detta så förväntas man vara en bra förebild som fansen kan se upp till, en ultimat idol helt enkelt. Vad man än gör så syns det i tidningarna dagen efter, har man gjort någonting riktigt illa kan man nog allt se sig själv på nyheterna samma kväll. Med denna press kan man förstå hur en del artister spårar ur och inte riktigt klarar av att hålla den där fronten uppe. Man hör om artister som kräver en viss typ av dricka eller tilltugg som måste finnas i den loge som de har, divor som måste ha en viss typ av möbel där de kan sätta sig ner och läsa årets bok, kolla in det senaste skvallret på Stoppapressarna, lyssna på musik på Radio.se eller spela hos Pokerstarscasino. Dessa saker har alltid fått mig att slappna av och koppla bort tankarna från allting omkring mig. Stressen och framförallt pressen från publiken, tillexempel de hängivna fans som förväntar sig en storslagen show från den idol de betalat dyra pengar för att se.
Du har kanske sett bilder och video på hur artister läser sina sångtexter från en teleprompter, det finns en del sådana som cirkulerar på internet. Detta är något som får en att tänka ”Är det verkligen så svårt att komma ihåg sina egna låttexter?”. Sen dyker fler frågor upp om vad stjärnorna egentligen gör bakom scenerna av de stora showerna, listan med dessa kan göras lång och frågan är om vi egentligen vill veta. Livet bakom scenen är något som leder upp till ett bra framträdande och vi kan inte begära att våra idoler ska vara felfria.
Det här med teleprompters är något som används mer än man kanske kan tänka sig, det handlar inte så mycket om att artisterna faktiskt glömmer bort sina texter, det handlar mer om att den repertoar av låtar de har innehåller ungefär 50–60 olika sånger och det är inte alltid samma låtar som spelas samma kväll. Ibland dyker låtar upp som de kanske inte har spelar på 5 år och då kan det bli en kort minneslucka, det är inte så konstigt då det är samma sak på de flesta arbeten. Tilldelas man en uppgift som man sällan brukar utföra så kan det komma att behövas lite hjälp på vägen så man kan lösa det. Telepromptern finns för det mesta där mer som just ett stöd och inte något de förlitar sig på till 100%.
Playback har man hört talas om många gånger under åren, det har använts för att spela upp en annan röst än sin egen och på så sätt endast sälja in en image av ett utseende och de andra fysiska attributen som krävs hos artister. Har man ingen bra scennärvaro, inga färdigheter när det gäller att röra sig och inte klarar av att skapa en bra kontakt med sin publik så kommer man inte så långt med bara en röst. Mimning förekommer dock även idag mer än vi kanske vill tro, men det slutar inte där. Även trummisar tar hjälp av inspelade slingor vilka de hör i sina öronsnäckor, detta för att kunna hålla en stadig rytm under en låt. Det är något som kanske kan jämföras med de post-it lappar man kan hitta på diverse kontor runt om i landet.
Vissa artister tar med sig personliga kockar när de ger sig ut på turné. Ofta är man fast med att äta dåligt tillagat kycklingbröst dag efter dag när man är ute på vägarna, maten man äter är inte heller den mest hälsosamma då skräpmat är det som är lättast att få tag på. För att slippa detta är det många äldre artister som tar med sig full catering eller en egen kock när de ger sig ut på turné. Kocken ger sig på dagarna ut för att handla det som behövs för att tillaga en måltid, sedan kommer de tillbaka för att på kvällen tillaga just den mat som artisten vill ha.
De flesta arenor är oftast sportarenor, detta innebär att backstage inte är så speciellt vackert alls. De rum där artisterna får byta om är de omklädningsrum där lagen byter om och gör sig i ordning, därför brukar en ur manskapet de har med sig få den glamourösa uppgiften att faktiskt dekorera rummen. Direkt på morgonen får en av medarbetarna går in på i detta rum och göra atmosfären trevligare, de hänger upp textilier, ställer ut ljus och andra små saker som ger en med hemtrevlig och bekväm känsla. Man tar in stolar och andra möbler från hyrföretag så artisterna slipper sitta på de träbänkar som vanligtvis finns i dessa omklädningsrum. Allt för att hålla de stora stjärnorna nöjda och glada.
